08-756 40 95
Mån-Fre 08:00-17:00
Här kan du ladda ner asbestanalysformuläret som PDF.
Asbest är det gemensamma namnet för en grupp silikatmineraler som finns naturligt i berggrunden. De har inbördes lite olika kemiska sammansättningar. Asbest utvinns vid brytning i gruvor världen över bland annat i Ryssland, Kina, Brasilien och Kazakstan. Vanligtvis bryts asbest i dagbrott. Stenen krossas och asbestfibrerna separeras från bergmaterialet. Inom EU är det dock förbjudet att bryta asbest. Asbestsorterna delas in i två olika grupper. Nedan listas de 6 olika asbestsorterna i respektive grupp.
Serpentingruppen (vågformade fibrer)
Amfibolgruppen (raka fibrer)
Krysotil är den vanligaste asbestsorten. I cementblandningar kan halten variera från 5-20%. I friktionselement varierar halterna mellan 30–80 % och i packningar skiftar halterna mellan 40–75 %. 80-100 % krysotilfibrer har använts för asbestväv. Olika golvbeläggningsmaterial kan ha förekomst av korta krysotilfibrer. Dessa tillsattes som fyllnads- och armeringsmaterial. Dessa fibrer kan också finnas i färg-, tak-, beklädnads- och plastprodukter.
Amosit användes oftast i blandning med basisk magnesiumkarbonat som användes till isolering av rör, ångpannor m.m.
Antofyllit användes som fyllnads- och armeringsmaterial i produkter som skulle vara alkali- eller syrabeständiga t ex. cement- och isoleringsmassor, vissa typer av plastprodukter eller asbestpapp.
Krokidolit har hög syrabeständighet och användes därför till filter, packningar och isoleringar men kan även förekomma i mindre utsträckning i cementprodukter.
Aktinolit och Tremolit kan förekomma som föroreningar i t ex talk och dolomit.
Kommersiellt började asbest användas under andra hälften av 1800-talet. Men man har vid utgrävningar funnit lerkrukor från 3000 år sedan som innehållit asbestfibrer. I USA såldes mellan 1952 – 1956 cigaretter med filter gjorda av asbest. Den svenska importen av rå asbest uppgick i mitten av 1960-talet till cirka 20 000 ton per år. Samma nivå kvarstod fram till år 1973. Efter år 1973 minskade importen av råasbest dramatiskt. Vissa av asbestens användningsområden var svårt att hitta ersättningsmaterial för framförallt bromsklossar.
Numera är det förbjudet att använda asbest i Sverige. Krokidolit (blå asbest) förbjöds redan 1975 i sverige och ett totalförbud av alla andra asbestsorter infördes 1982. Trots det är befintlig asbest fortfarande en allvarlig hälsorisk. Framförallt för många yrkesgrupper inom byggbranschen eftersom asbest kan förekomma i byggnader in på 1980-talet. Man räknar med att i början av 2000 talet fanns det uppemot 400 000 ton asbest inbyggt i svenska byggnader. Mycket av detta finns fortfarande kvar.
Asbestens värdefulla tekniska egenskaper har gjort materialet mycket användbart långt tillbaka i tiden. Dess egenskaper såsom hög mekanisk hållfasthet och smidighet, hög termisk beständighet, god ljud- och värmeisolerande förmåga samt hög kemisk beständighet har gjort att materialet kan användas på många olika sätt.
Tack vare de många god tekniska egenskaperna hos asbest så har användningsområden varit många. Exempel är skyddskläder mot hetta, isoleringsmaterial, bromsklossar, packningar, tillsats i murbruk, armering i plast, isolering i elkablar och armering i golvmaterial. Asbest har länge använts i byggnader, fartyg, flygplan och ångpannor. Stora mängder av asbest har tidigare använts som bullerisolering. I vissa fall har den sprutats på stålkonstruktioner för att öka brandmotståndet.
I produkter kan asbest förekomma i bunden eller fri form. I fri form som tråd, garn, väv m.m. I bunden form som kemiskt eller fysikaliskt bunden till cement, gummi, plaster eller silikon. Exempel på sådana produkter är vissa golvplattor, eternitplattor, magnesiummassa eller asbestplattor. Materialet har använts i ett stort antal produkter, totalt ca 3000 olika typer av produkter i olika fabrikat.
Större delen av den råasbest som har importerats till Sverige har använts för att framställa asbestcement med handelsnamnet Eternit som har ett innehåll av 5-20% Krysotil (vit asbest). Produkterna bestod av skivor och plattor för tak och väggar. Man tillverkade även tjockare plattor för att använda som bordskivor och fönsterbleck. Ventilationstrummor och blomkrukor förekom också bland produkterna. Rör för tryckluft, avlopp samt kulvertar tillverkades i Varberg. Dessa kunde förutom Krysotil även innehålla Krokidolit (blå asbest). Internit som tillverkades i Köping användes bland annat som infackningsväggar och moduler i kontorslandskap.
Det näst största användningsområde för asbest i Sverige är isoleringsmaterial mot brand, värme, kyla, fukt och buller. Sprutasbest, väv eller madrasser/isoleringsmattor är vanligast vid isolering av maskiner och apparater. I äldre byggnationer kan det finnas lös asbest.
Konstruktioner till exempel runt vattenledningar som utsattes för höga temperaturer kan ha asbestpapp som isolering. Denna typ av papp förekommer även som beläggning under fönsterbleck av trä, ovanför värmeelement samt under plåt vid gasspisar och vid brandskiljande väggar på vindar. Likaså kan asbestpapp ha använts som skydd mellan skorstensstock och träbalkar.
Vid murning mot heta ytor som skorstensstockar eller rökgasrör användes under en period ren asbest i form av löst material, väv eller skivor. Även asbest tillsatt i puts användes mot värme vid spisar, kakelugnar och andra värmeställen.
I gamla värmepannor, ångpannor och spisar som installerats fram till mitten av 70-talet förekommer ibland asbestisolering. I moderna värmepannor kan asbest förekomma i smådelar såsom i packningar, garn eller flätor och i viss isolering av särskilt heta delar. I större pannor, speciellt ångpannor, kan asbestmängderna vara betydande. Ofta har man då använt madrasser / isoleringsmattor som är sydda av väv och fyllda med lösasbest eller mineralull.
I värmesystem med tillopp och returledningar i alla typer av byggnader har isolerats med gurmassa med upp till 50 % asbest. Massan kan förekomma både på varm- och kallvattenrör.
Isolering av ugnar, eldstäder och dylikt var ett vanligt användningsområde för asbest inom industrin. Man använde asbest i lös form, som plattor, väv eller i olika blandningar till exempel med cement för murning av tegel. Asbest har också haft en vidsträckt användning i plattor, band och valsar vid hantering av heta föremål.
Sprutasbest användes som brandskydd av stålbalkar, men också som fuktisolering under 1950- och 60 talet. Det användes dels för att hindra brandspridning, dels som bullerdämpning och som kondensskydd. Även asbesthaltiga skivor placerades ibland inuti ventilationskanaler eller så användes sprutasbest på ventilationstrummornas insida.
Fogfria golv lades under många år med ”Schejamassa” som innehåller upp till 50 % asbest. I PVC-mattor ligger asbesten väl inbakad. Vissa golvlim har innehållit varierande mängder asbestfibrer. Under en tid användes på baksidan av mattor en beläggning av asbest. Den är svår att ta bort då underlaget gärna delar sig och beläggningen sitter kvar på underlaget.
Asbest blandat med bitumen s.k. underredsmassa var tidigare relativt vanligt förekommande på tåg och bilar. Denna typ slutade användas i början på 1970-talet. Denna massa återfanns även i bromsband, bromsbeläggningar och belägg på kopplingar och kan fortfarande finnas kvar i äldre fordon och maskiner.
På större fartyg kan det finnas asbest både i maskinrum och i bostadsutrymmen till exempel som väggskivor. Asbest har även använts i järnvägsvagnar, tunnelbanevagnar, bussar och flygplan, dels som brand skyddande isoleringsmaterial eller som armering ingående i andra material.
Under en tid fanns i Sverige två asbestväverier. De tillverkade asbesttextilier som har använts t.ex. i maskinfilt, isoleringsmadrasser, i skyddskläder mot hetta samt i skyddsutrustning vid svetsning. Asbestfibrer användes även som tätningsmaterial i form av asbestgarn.
Asbest har använts som fyllnadsmedel i plastprodukter, både i härdplaster som bakelit och i termoplaster som PVC där det har använts i stora mängder.
Att det är skadligt att arbeta med asbest är sedan länge välkänt. Men det finns fler omständigheter än bara asbesten i sig som har lett till höga sjukdomstal och dödlighet för de som arbetat med asbest. Först och främst har kommersiella intressen kommit före strävan till en bra arbetsmiljö. Det dröjde ända fram till 2005 innan totalbud mot användning av asbest kom till beslut inom EU. De sjukdomar som sätts i samband till asbestexponering har lång inkubationstid och symptomen kan uppstå mellan 20 och 40 år efter att man blivit utsatt. Man ska ha i beaktan att detta gäller vid höga halter samt vid daglig exponering. Bakom dessa sjukdomar ligger de mycket små och tunna asbestfibrerna. När de frigörs så kan de sväva omkring i luften under en lång tid. Vid höga halter kan man då inandas dessa fibrer som tar sig i lungorna och fastna i lungblåsorna i de så kallade alveolerna.
Vi på Evema har arbetat länge med asbestidentifiering. Evema är ett familjeföretag som har funnits sedan 1994. Våra analytiker är nationellt och internationellt Certifierade för analys av asbestfibrer med hjälp av Polarisationsmikroskop (PLM) med Faskontrast (PCM). Alla anställda som analyserar asbestprover hos Evema AB har dokumenterad utbildning från Arbetsmiljöverket (AV) i Sverige samt Health & Safety Executive (HSE) i England.
Vi genomför löpande blindtester för att säkerställa våra analytikers höga kvalitet. Våra Asbestanalyser utförs enligt SS-ISO 22262-1:2012. Klicka här för beställning av asbestidentifiering hos Evema. Välkommen!